Sustopia logo

Förra arrangerade jag en workshop om stadsdelsutveckling utifrån permakulturprinciperna för Urbio Lanskapsarkitekter. Det blev mycket populärt så därför fortsätter jag och tänkte skriva om varje princip för sig. 

1. Observera och interagera
Den första permakulturprincipen är att observera och interagera. Ofta handlar det då om en plats där man ska planera växtlighet och då innebär det att man ska förstå platsen genom att observera den och interagera med platsen. Det kan handla om att studera hur vattnet flödar, hur vinden blåser eller var olika typer av befintliga växter trivs bäst. Ska man bygga ett hus observerar man var huset placeras bäst med tanke på sol, vind, insyn med mera. 

Man ska också interagera men så försiktigt som möjligt och inte förstöra det som finns och fungerar platsen. Bill Mollison som uppfann konceptet permakultur hävdar att “problemet är  lösningen”. 

Grow Smarter i Årsta
Går det att tillämpa samma principer för stadsdelsutveckling?

Absolut. Att observera platsen är otroligt viktigt. Ett exempel på när det inte lyckades så bra är i projektet Grow Smarter i Årsta i Stockholm där man skulle införa en massa nya coola miljöåtgärder baserad på modern teknik. I projektet valdes ett område som ska byggas om, för att det skulle passa att införa åtgärderna i samband med ombyggnation. 

Det man inte noterade var att de flesta som bodde där var pensionärer och rätt gamla sådana, många i 80-årsåldern. Projektet blev därmed inte särskilt populärt bland de boende. Att dels behöva flytta ut för en (onödigt) omfattande renovering och sedan komma tillbaka och mötas av lådcyklar som bokas elektroniskt och en massa tekniska miljöåtgärder var inte vad de önskade. 

På en sådan plats hade en varsam renovering och och omsorgsfulla åtgärder som skapar mening för de äldre fungerat mycket bättre. Kanske skulle man infört enkla upphöjda pallkragar där även äldre kan odla istället? Eller varför inte generationsöverskridande kollektiva lösningar såsom gemensamma matlag? De fräna hightech-åtgärderna kanske passar bättre för studentboenden.

Så vad innebär att observera och interagera i samband med ett stadsdelsutvecklingsprojekt?

Besök platsen
Först och främst ska den som leder projektet ska se till att vistas på platsen. Jag minns en gång på KTH när vi läste om GIS (Geografiska Informationssystem) och vi skulle analysera platser som passar för att anlägga ekobyar. En mängd faktorer skulle med såsom natur, vatten, nära till publika transporter med mera. 

Vi gjorde analysen i datorn med olika kartlager där information om vatten, vägar, natur med mera kombinerades lager på lager (det är så GIS fungerar). Då slog det mig att det vore bra att besöka platsen också. Så min grupp gjorde det. Det som i GIS-systemet såg så bra ut visade sig vara en trist plats alldeles nära en motorväg (med busshållplats). Min lärare blev så glatt överraskad av detta initiativ att jag fick en femma i GIS. Ingen hade ens kommit på att man kunde besöka platsen. 

Så besök platsen, var där, fotografera, gå runt. Prata med folk, upplev platsen olika tider på dygnet. Försök förstå platsen. Läs om den i tidningar och andra dokument. Ta reda på vilken typ av människor som bor där, är de gamla eller unga? Familjer eller ensamstående? Hur stora är lägenheterna? Vad tjänar folk osv. 

Förstå människorna och aktörerna
Nästa steg är att förstå dem som bor och verkar där. Att gå med i lokala FB-grupper är en bra idé. Då får du en massa intressant information. Kartlägg alla aktörer, allt från zoo-butiken till idrottsföreningen. Prata med aktörerna och med de boende. 

Bjud in till dialog
Antingen bestämmer ni i projektteamet en massa saker, eller så frågar ni de som bor  och verkar där vad de vill. Det senare är förstås att föredra. Skapa formerna men låt dem fylla det med innehåll. Som projektledare ska du också vara ödmjuk, ljuset ska inte vara på dig utan på dem som finns i stadsdelen. Du är bara en koordinator. Hitta eldsjälar och andra och låt dem få driva utvecklingen men facilitera åt dem. Tillsammans med de boende och de lokala aktörerna kan ni tillsammans jobba vidare utifrån de andra permakulturprinciperna som jag kommer att skriva om här . 
 

Läs hela inlägget »
Permakultur i Bagarmossen med olika verksamheter som bidrar till omsorg om jorden, människor och rättvis fördelning.
Permakultur i Bagarmossen med olika verksamheter som bidrar till omsorg om jorden, människor och rättvis fördelning.

Veckan som kommer ska jag ha en workshop för företaget Urbio som består av ett gäng landskapsarkitekter. Vi ska vara i Bagarmossen Resilience Centres nyttolund, en liten förortsanpassad permakulturträdgård. 

Jag ska göra något mycket roligt och som jag brinner för, nämligen arrangera en workshop om hur man kan arbeta konkret med permakultur i stadsdelen. Urbiogänget kommer att delas in i grupper och få varsin liten markplätt i närheten och göra ett förslag på hur den skulle kunna utvecklas utifrån ett permakulturperspektiv. 

Från gräsmatta till nyttolund
Bagarmossen Resilience Centres nyttolund, som är en permakulturträdgård har kommit till på det sättet. En trist gräsmatta fick flera odlingsbäddar där det nu växer en mängd fleråriga ätliga växter från ätliga ormbunkar till de avlånga hallonliknande bären taybär. 

Vad innebär då permakultur och hur kan landskapsarkitekter, samhällsplanerare, fastighetsägare med mera använda sig av detta? Här försöker jag översätta permakulturtänket till stadsdelsarbete. På bilden är en slags permakultur av lokala aktörer som bidrar till stadsdelens hållbarhet och resiliens (1. Trädgården Sagojord, 2. Blomsterbutiken, 3. Cykelköket, 4. Skräddaren/skomakaren, 5. Vintagebutiken, 6. Cykelservicen).

Permakultur - en designmetod
Först och främst, permakultur är ju en designmetod, därmed fungerar den ju alldeles utmärkt för för de grupper som nämns ovan. Det är en designmetod, som till skillnad från många andra sådana metoder,  bygger på naturens villkor. 

Grundprinciperna för permakultur är kanske inte det mest intressanta, fast viktigt. De är ungefär samma principer som för hållbar utveckling:

  • Omsorg om jorden: Förståelse för att man är en del av jorden och att man måste värna om den.
  • Omsorg om människor: Stödja och hjälpa varandra att leva och utveckla hälsosamma samhällen.
  • Rättvis fördelning: Försäkra sig om att jordens begränsade resurser används på ett rättvist och vist sätt.
Permakultur förknippas ofta med odling men omfattar också byggnader, verktyg/teknologi, utbildning/kultur, hälsa/andlighet, finanser/ekonomi, förvaltning/management, markförvaltning (odling). 

Därutöver finns 12 principer som redogörs för här med avseende på just stadsdelsutveckling: 

1. Observera och interagera
Ingen plats är den andra lik. När man ska designa något i naturen är det viktigt att observera och förstå det som sker. Samma sak om det är en stadsdel, det är otroligt viktigt att studera och fråga de som finns där vad de vill och vad som gäller. Ta reda på vilka aktörer som äger marken är viktigt. Det handlar också om att följa upp det som redan finns där och att fråga dem som bor och verkar i stadsdelen vad de tycker. 

2. Fördröja flöden
I ett hus handlar det till exempel om att lagra värmen så att den inte åker ut direkt. I en stadsdel kan det handla om att skapa lokala kretslopp, att till exempel dela på prylar så att nya inte behöver köpas in från andra delar av världen. Det kan också handla om att skapa dammar och kanaler som fördröjer dagvattnet och att utnyttja solenergi lokalt.

3. Skörda flerfaldigt
Det gäller inte bara odling, utan också annat och handlar om att få flera nyttor samtidigt. Att använda föreningslokaler till kontor skapar ju flera "skördar" eller flera nyttor. 

4. Självreglerande system
Här kan det handla om att planera stadsodlingar så att det är fleråriga och stryktåliga växter, det gör det enklare att vidmakthålla odlingarna. Det kan också handla om att inte starta upp projekt som kräver förvaltning och kostar pengar utan att de blir självgående på sikt. 

5. Förnybara resurser och tjänster
Att använda förnybar energi i stadsdelen och trä som byggnadsmaterial istället för betong är några exempel. 

6. Producera inget avfall
Detta är en stor utmaning på stadsdelsnivån och även för att göra om en markplatt idag. Men likväl viktig. Det kan handla om att minska avfallsmängderna genom att införa mer bytesekonomi och delning av prylar i stadsdelen.

7. Formge från helhet till detalj
Att titta på hela stadsdelen eller bostadområdet eller vad det handlar om för att sedan gå ned på detaljnivån. Här finns också begreppet zonering som är mycket intressant för stadsdelen. Det handlar om att det man använder ofta ska finnas nära och det man använder sällan kan finnas längre bort, till exempel att det finns bankomat, matbutik allt det som behövs ofta i närheten. Och där ingår också kaféer, kvarterskrog, kvarterskontor och andra saker som gör det möjligt att leva mer lokalt. Även grönområden i närheten är superviktigt. Längre bort finns det som vi behöver sällan. Därmed behöver vi inte åka bil lika mycket. 

8. Skapa integrerade system
Det handlar om att skapa system där alla delar har nytta av varandra. Här får man fundera på hur man skapar synergier på stadsdelsnivån och vilket är otroligt viktigt att fundera över. 

9. Använd små och långsamma lösningar
Istället för att starta stora projekt gör man något litet som kan växa sig större på sikt. Många droppar ska till slut urholka bägaren. 

10. Använd och uppskatta mångfald
Det här är jätteviktigt för stadsdelen. Det handlar dels om växtlighet, om att överge gräsmattor och monokulturer till förmån för polykulturer med många ätliga växter, men också om att skapa en mångfald bland dem som bor där, eller bevara den. Att det finns både dyra och billiga lägenheter och lokaler och att människor av olika härkomst, klass och åsikt kan leva tillsammans. 

11. Använd kanter och värna marginaler
Det här är en klurig sak när det gäller stadsdelsutveckling men kanske handlar det om att värna om sånt som är lite trasigt och avvikande, att allt inte ska vara snyggt och propert. 

12. Var kreativ och utnyttja förändring
Det här är en jättespännande sak! Hur nyttjar vi stadsdelens förändringar? Kan vi skapa saker som finns ett tag men sen får försvinna? Ett exempel är att inte ha staket och material som är behandlade med giftiga ämnen utan att låta dem murkna och sedan bygga nytt. Kan vi tänka mer så? Kan vi ha en odling ett tag och sedan låta den försvinna för att en annan poppar upp någon annanstans?

 
Läs hela inlägget »
I Biskopsgården driver ett gäng grannar en odling som både bidrar med grönsaker och blommor såväl som gemenskap.
I Biskopsgården driver ett gäng grannar en odling som både bidrar med grönsaker och blommor såväl som gemenskap.

Tips till fastighetsägare, byggherrar, kommuner och andra aktörer som vill planera för hållbara odlingar i kvarteret.

Att odla i stan blir allt mer populärt och många byggbolag och fastighetsägare vill ju förstås haka på trenden. Ofta gör de så genom att beställa ett antal kragpallar att ställa upp, men problemet är att det ofta saknas en plan för hur odlingarna ska hålla i längden.

Precis som med elbilar räcker det inte att köpa in några fina teslor (eller andra elbilar) och sen tro att det fungerar om det saknas laddstationer. Elbilar behöver en infrastruktur där det är enkelt och möjligt att ladda överallt, precis som andra bilar behöver de också vägar, parkeringsplatser och så vidare.

Samma saker är det med en odling. Pallkragar, jordsäckar, frön och plantor är långt ifrån tillräckligt - en hållbar odling behöver en infrastruktur och en plan. Annars blir det efter några år bara kvar trasiga kragpallar med slokande ogräs i.

Här är åtta tips för hållbar odling: 

1. Skapa en jordinfrastruktur
Odlingar behöver jord och det kan man antingen köpa eller göra själv. Bäst är att göra jorden själv. Det gör man genom att blanda näringsrika organiska material med mer näringsfattiga organiska material. Det näringsrika materialet kan till exempel vara komposterat matavfall och därför är det jättebra om det finns en kompost i kvarteret. En variant är bokashikomposten som alla kan ha hemma. De boende har då ett bokashikit med bokashiströ och en särskild bokashihink där de lägger matavfallet och sedan strör på ströet. 

När bokashin har stått några veckor tas den ut till en jordfabrik (en förvaringsplats utomhus) där den får stå till sig innan den blandas med mer näringsfattiga material såsom halm, löv och kvistar. 

Genom att skapa egen jord lokalt får man en bra infrastruktur för odlingen  och därtill får man också näringsrik jord av god kvalitet samt slipper transporter och annat krångel. Och dessutom är det roligt att se kretsloppet. 

2. Se till att det finns vatten
För att kunna odla i pallkragar eller andra odlingar med ettåriga växter krävs det vatten. Därför är det viktigt att det finns möjligheter till bevattning. Det kan dels ske på vanligt sätt genom möjlighet att ansluta vattenslangar men också genom att man samlar in regnvatten och använder det till bevattningen. En enkel gammaldags lösning är en vattentunna vid stupröret. 

Utöver själva vattnet kan det vara bra att de boende kan göra ett eget bevattningsschema, det kan ska genom att sätta upp ett schema på en lapp eller också via en digital tjänst. 

3. Välj ettåriga växter om ni vill engagera boende och fleråriga om ni inte vill det 
Vill man få de boende att engagera sig är ettåriga växter perfekt. De ska ju sås och skördas under samma år. Men om man vill ha en odling och det inte finns engagerade boende går det också. Istället för ettåriga växter kan man anlägga en odling med fleråriga växter.

Fleråriga växter tar lite tid i början men efter några år sköter de sig själva hyfsat bra. Det sägs också att fleråriga bladgrönsaker till är mer näringsrika än ettåriga dito. Om ni vill ha vackra ätliga trädgårdar som inte kräver att de boende engagerar sig väldigt mycket är fleråriga växter att rekommendera. I boken Fleråriga växter: Upptäck, odla, njut finns mycket inspiration!

4. Använd naturliga material
Pallkragar har ju trots allt många fördelar, de är små smidiga och kan enkelt flyttas. Och så går det att göra upphöjda bäddar för personer som inte är så bra på att böja sig av olika skäl. 

Men snyggast är nog om man använder sig av naturliga material såsom grenar och stenar och bygger runt odlingsbäddarna. 

5. Gräv inte - bygg lasagnebäddar istället
Gräva är något som man inte behöver göra när man odlar, undantaget om där finns aggressiva ogräs som kvickrot (dessa kan också övertäckas under en säsong) eller buskar som ska tas bort. Men annars gör man enkelt som så att man bara lägger på kartong direkt på till exempel en gräsmatta och bygger på. 

Det vanligaste är lasagnebädd där man ovanpå kartongen lägger lager av kompost, halm, löv och grenar (och oftast täcker med halm). I en hugelbädd lägger man in en stubbe eller ett dött träd som skapar ett bra mikroklimat i jorden. 

6. Hitta ansvariga som kan odling
Det jag skriver härär några små tips, sen finns det så mycket mer att lära om vilka plantor som passar, försådd och så vidare. Ska man som fastighetsägare/byggherre/kommun få till hållbara odlingar behöver man hitta ansvariga som har kunskap. Antingen genom att ha kunniga trädgårdsmästare eller genom att lära upp de boende. Även detta är en del i infrastrukturen. 

7. Låt odlingarna skapa gemenskap
Att odla i grannskapet/kvarteret handlar ju inte bara om att producera grönsaker, även om det är viktigt, det handlar också om gemenskap, trivsel och glädje. Genom att verka tillsammans skapas en gemenskap en trivsel som binder samman människor med varandra. 

8. Använd brukaravtal
Ett sätt att hantera stadsodlingar är att använda sig av brukaravtal. Det innebär att fastighetsägaren upprättar ett avtal med någon eller några boende där respektive parts rättigheter och skyldigheter regleras. På det sättet ser man till att odlingen sköts på ett bra och snyggt sätt samtidigt som de boende också tydligt ser att dom har rätt att bruka marken. 

I Majorna i Göteborg driver Leif Strand Kompostbutiken som tar tillvara på boendes matavfall och gör kompost som sedan används i lokala odlingar.
I Majorna i Göteborg driver Leif Strand Kompostbutiken som tar tillvara på boendes matavfall och gör kompost som sedan används i lokala odlingar.
Gemenskapen är viktig. Här görs biokol till odlingarna tillsammans i Bagarmossen
Gemenskapen är viktig. Här görs biokol till odlingarna tillsammans i Bagarmossen
Bygga med lokala material. Här används grenar och löv för att bygga rabatter.
Bygga med lokala material. Här används grenar och löv för att bygga rabatter.
Läs hela inlägget »

Häromdagen blev jag intervjuad av journalisten Petter Beckman som är ansvarig för Mitti:s satsning #ettsthlm. Interjvun handlar om bostadssegregation och jag blev intervjuad för att jag är lokalt aktiv i Bagarmossen och har drivit flera projekt kring lokal hållbarhet och även driver kontorskollektivet Bagarmossen Resilience Centre

Vi behöver blandningen
Det var med viss tvekan jag ställde upp på den intervjun. Jag vet ju att detta är sprängstoff och säger man fel kan det bli mycket laddat. Många väljer därför att inte säga något alls och låtsas som att det regnar. 

Men det går ju inte att förneka att vi som håller på med hållbarhetsprojekten oftast är vit medelklass med universitetsutbildning (fast "vit" stämmer inte riktigt, jag känner många välutbildade rasifierade personer som håller på med hållbarhet).

Att vi inte når ut utanför vår "bubbla" beror dels på bekvämlighet men också på ekonomiska resurser i projekten. Eftersom vi driver våra projekt själva har vi oftast väldigt liten eller ingen finansiering alls. Då är det svårt att jobba med att överbrygga gränser, eftersom det tar tid och tid är pengar. 

Det hade därmed varit helt fantastiskt om bostadsbolagen eller staden hade kunna vara med finansiera våra projekt så att vi skulle ha tid och resurser till att spräcka bubblorna. Tänk om någon läser artikeln och inser det. Istället för att jobba var för sig skulle vi kunna göra saker tillsammans. 

Sen fick jag en otroligt viktig insikt när jag pratade med Petter, nämligen att den blandning vi har i Bagarmossen - även om vi tillhör olika bubblor - är själva förutsättningen för oss som jobbar med att utforska alternativa livsstilar.

Att samexistera
Om Bagarmossen bara skulle bestå av universitetsutbildad medelklass, då skulle lokalhyrorna bli högre, Lilla Bagis skulle ersättas av Wayne's Coffee och stadsdelen skulle förvandlas till en femtiotalsversion av Hammarby Sjöstad. 

Vi behöver blandningen helt enkelt. Det är den som ger Bagarmossen dess speciella dynamik och som gör kreativiteten möjlig. Mångfald är bra, även om det innebär att vi lever i olika bubblor. Men bubblorna är ju genomskinliga i varje fall, till skillnad från i andra stadsdelar där man inte ens ser varandra. Vi står på samma torg fast på olika platser. Lite som Chinatown och de ortodoxa judarna i New York kan samexistera med det västerländska livet. 

Stadsplaneringens heliga graal
Men som det så ofta är, förändras ju detta. Det kallas för gentrifiering och verkar tyvärr vara en oundviklig utveckling. Jag önskar så att vi kunde stoppa nu och behålla balansen som nu finns. Den som skulle lyckas med det skulle hitta stadsplaneringens heliga graal.

Sluta känna skam
En gång hade vi en skördefest på Bagarmossen Resilience Centre och då kom en mamma som hade invandrat från Mellanöstern och bara bott en kort tid i Sverige. Hon hade hittat festen på Facebook och tog steget och kom till oss tillsammans med sin son i tioårsåldern. Det var mycket modigt. 

Samtidigt minns jag att vi skämdes på något konstigt sätt. Vi skämdes över att vi var vit medelklass och framför allt för att vi drack vin. Inte för att hon klagade utan för att vi tänkte att hon kanske tog illa upp för att vi konsumerade alkohol, vilket ju var helt befängt (vi var ju inte alls fulla eller så).  Och skäms man är det ju enklare att vara i sin egen bubbla och låtsas som att det regnar.

Skam och mod är ju varandras motsatser. Om jag inte skäms över den jag är kan jag också bli modig och först då är det möjligt att spräcka bubblan. Och skammen är som trollen, när vi talar om den spricker den i solen. 
 

Läs hela inlägget »

Idag besökte sonen och jag Snösätra och Rågsved i södra Stockholm och hade många fina upplevelser. Jag har länge tänkt åka dit men det har inte blivit av. 

Högdalen - levande centrum
Först åkte vi till Högdalen där vi åt lunchbuffé i en asiatisk restaurang. Högdalen centrum är verkligen ett myllrande centrum. Här finns gott om butiker och restauranger och många kommer dit för att shoppa och umgås. Förortscentrum behöver inte alls vara döda!

Kulturhuset Cyklopen
Sedan gick vi förbi kulturhuset Cyklopen där det också var full aktivitet med människor som bar mat någonstans. 
 

"Cyklopen är ett självförvaltat och frihetligt kulturhus i Högdalen för folkbildning, musik, scen-, litterär- och ljudkonst, hantverk, odling, självorganisering och gemenskap. Husets verksamhet syftar bland annat mot att fungera som ett stöd i vardagen men samtidigt påminna om att vardagen skulle kunna se helt annorlunda ut."

Snösätra industriområde och graffitiväggar
Därifrån vandrade vi vidare via ett idylliskt koloniområde till målet för vår utflykt, Snösätra industriområde. Sedan flera år tillbaka är industriverksamheten i princip över här, istället används de fasader som är kvar för graffittimålningar. Då och arrangeras också rejvfester och många gånger har politiker och tjänstemän velat riva området. Detta är särskilt aktuellt nu eftersom det ska upprättas naturreservat där. Det finns också planer på att skapa en kulturplats och då kunna spara delar av området. 

Och det gamla industriområdet är sannerligen en spännande plats, full av graffittimålningar, många av dem mycket vackra. Och det är inte bara en skådeplats, när vi är där myllrar det av liv. Massor av graffittimålare är på plats och skapar, musik hörs överallt och lukten av färg är påtaglig. 

Skatepark och femtiotalsarkitektur
I närheten av industriområdet finns också en skatepark och vackra naturområden samt resterna av en bosättning, troligen tiggare som har haft sina bostäder där. 

På vägen hem väljer vi att gå till Rågsved och ta tunnelbanan därifrån. Och jag gillar den platsen. Torget är runt och ombonat, omgivet av tidstypisk arkitektur från 1950-talet. Här finns många höghus men också parker och natur. Rågsved är en väldig renodlad 50-talsförort. 

Sammanfattningsvis är detta ett mycket spännande område och jag funderar på att inkludera detta i mina stadsvandringar, här finns så mycket att se och uppleva. 

Läs hela inlägget »

Hur kan vi skapa resiliens, i coronatider och vid andra kriser? Här kommer några funderingar från Bagarmossen Resilience Centre, en mötesplats för hållbarhet och resiliens och en arbetsplatshubb, som har blivit en fristad i coronatider. Kanske är tiden mogen för att skapa liknande center i andra stadsdelar?

Från projekt till process
För 4,5 år sedan arbetade jag som konsult i ett stadsdelsutvecklingsprojekt i Bagarmossen i södra Stockholm där jag också bor. Projektet var på väg att avslutas och jag ville fortsätta, göra något som var mer än ett projekt, snarare en process. Och jag ville att det skulle bidra till lokal utveckling och resiliens. 

Lokal i gatuplanet
Därför frågade jag bostadsbolaget som drev stadsdelsprojektet om jag kunde få hyra en lokal. Det fick jag. En fin lokal i gatuplanet med gräsmatta och några buskar utanför. Här skulle det gå att göra en trädgård tänkte jag. 

Något nervös började jag efterlysa entreprenörer som arbetar med hållbarhet och som ville ha en kontorsplats. Tanken var att vi skulle bilda en nod för hållbarhet och resiliens i Bagarmossen och det hela fick namnet Bagarmossen Resilience Centre, dock helt utan koppling till Stockholm Resilience Centre. 

Arbetsplats med ätlig trädgård
Ganska snart kom det tack och lov folk och tack vare dem kunde visionen bli verklighet. Till hösten gjorde vi en ätlig permakulturträdgård tillsammans med boende i området. En trädgård som ger många glädje i närområdet. 

Nu har det alltså gått fyra och ett halvt år sedan starten. Under dessa år har vi ordnat odlingskurser, skördefester, julfester och mycket mycket mer. Sammanlagt har runt 20 personer varit hyresgäster hos oss under åren. Vi är tre kvar från starten och idag har vi en ekonomisk förening som driver verksamheten. Det är inget som ger pengar men det är roligt och krävande på samma gång. Framför allt är det väldigt lärorikt att göra något tillsammans med andra som är något mer än jobb, en slags vardagsgemenskap. 

Blomstring under coronatiden
I början var vi bara egenföretagare men på den senaste tiden har det hänt något nytt, vi har numer tre hyresgäster som inte är egenföretagare utan arbetar som forskare, tjänsteman respektive kommunikatör. I synnerhet i dessa coronatider sitter de hellre i ett lokalt kontorskollektiv än ensamma hemma. Så för oss har inte coronan lett till undergång, snarare till blomstring! Idag är vi åtta personer som arbetar här dagligen. 

Resiliens på många plan
Därför känns det som om vårt lilla center faktiskt har uppfyllt sitt syfte, att bidra till ökad resiliens. Den här typen av lokala arbetshubbar kanske också kan vara något att utveckla på andra platser. Tänk om fler får jobba lokalt och slipper tära på vägar och kollektivtrafik och samtidigt kunna bidra till ett tryggt och resilient lokalsamhälle. 

Även för mig personligen har vårt center bidragit. Att när man står inför en personlig kris kunna gå några hundra meter till en arbetsplats där det finns människor man tycker om, det är resiliens på det personliga planet, en välsignelse. 
 

Läs hela inlägget »

Mycket har hänt sedan jag skrev ett blogginlägg här sist. Först och främst har jag skrivit ett bokmanus om hållbar stadsdelsutveckling för fastighetsägaren. Manuset skickade jag till mitt förlag, Svensk Byggtjänst före sommaren och nu ska texten gås igenom, bilder och layout fixas med mera. Jag räknar med att boken är färdig i november eller december så då blir det lanseringsfest, mycket spännande! Det känns roligt att kunna berätta för världen hur bra det kan bli med hållbar stadsdelsutveckling och att kunna utveckla de tankar jag har samlat på mig under årens lopp. Boken finansieras för övrigt av Riksbyggens stipendium Den goda staden. 

Utöver boken har jag ägnat mycket tid åt att jobba på KTH med två pilotstudier där vi har testat det lokala digitala nätverket LocalLife, under våren har jag hållit i två testpilotgrupper med vardera 10 personer, en i Bagarmossen och en i Norra Djurgårdsstaden. Det har varit ett spännande och mycket lärorikt experiment. Jag kommer nu att skriva en rapport om detta som jag hoppas kan bidra till kunskapen om hur digitalisering och sociala medier kan bidra till hållbar stadsutveckling. Rapporten blir klar i oktober någon gång. På bilden ovan ser ni förresten några av testpiloterna i Bagarmossen som kallar sig för "Pollinatörerna" och brinner för att öka den biologiska mångfalden. På bilden är de med på Hållbarhetsforum i Bagis och informerar boende samt låter dem provsmaka olika sorters honung. 

Jag har även jobbat med Gubbängen under våren och arrangerat en mycket trevlig och inspirerande workshop med 40 gubbängsbor samt skrivit ett förslag till Familjebostäder om hur de skulle kunna utveckla Gubbängen centrum. Förhoppningsvis något jag får jobba vidare med i höst!

Utöver lite stadsvandringar har jag också börjat fundera alltmer på att göra något av FB-gruppen Tågsemester som jag driver. Den har nu nästan 24 000 medlemmar och är mycket aktiv. Målet är att göra en tågsemestermässa, och så blir det en bok: Tågsemester. Fast detta har inte riktigt med hållbar stadsdelsutveckling att göra förstås, men hållbarhet!

Läs hela inlägget »

"Plötsligt under en temadag om hållbar stadsdelsutveckling fick jag nya perspektiv. Det var en av de där värdefulla och upplyftande stunderna när jag kände att min världsbild förändrades."

Niclas Köhler, hållbarhetskommunikatör på NCC

Pilotkurs i hållbar stadsdelsutveckling
Den 10 februari var det premiär för Sustopias kurs i hållbar stadsdelsutveckling, eller temadag som jag valde att kalla den för. Målet med denna pilot var att testa konceptet för framtiden. Sex deltagare hade anmält sig:

Niclas Köhler, hållbarhetskommunikatör på NCC, Jonas Roupé, strategisk rådgivare Ragn-Sells, Liselotte Norén, grundare av Refo, Katja Blomdahl, hållbarhetsstrateg inom fastighet, Alexander Peck, konstnär och egenföretagare, Stella d'Ailly konstnär som driver Mossutställningar. 

Dagen började med fika och därefter en presentation av deltagarna, som gjordes i form av en spännande övning. 

Sedan inledde jag, Susanna, dagen med att berätta om Bagarmossen Resilience Centre och sedan prata om vad hållbar stadsdelsutveckling är för något. 

Future City Game och permakultur
Därefter berättade Andreas Sidkvist från Bagarmossen Resilience Centre om den kreativa idéverkstaden Future City Game och deltagarna fick spela. Sedan berättade Erik Kropf, också från Bagarmossen Resilience Centre om permakultur och sedan blev det lunch från en lokal restaurang. 

Stadsvandring och övning
Efter lunch vandrade vi runt i Bagarmossen och tittade på skogsträdgården, den japanska trädgården samt besökte olika verksamheter såsom Folkets Hus och Bagarmossens Kyrka. 

I slutet fick deltagarna ge förslag på "hållbarhet för en dag" i Bagis och de kom med spännande förslag till exempel om att bygga ett litet hus i trä i centrum för att visa på möjligheterna med träbyggande, att ha en dag med trolleri för att magi kan få oss att förändra synen på världen med mera. 

Åsikter om temadagen
Vad var bra med dagen? Så här säger deltagarna:

"Allt :-) 1) Kombinationen av olika områden och att omväxlande vandra, lyssna och testa. 2) kunskapsdjupet + kunskapsbredden hos dig som vägvisare under dagen." Jonas Roupé, Ragn-Sells

"Vandringen. Mycket intressant sätt att göra en föreläsning", Alexander Peck, konstnär. 

"Positiv energi, lite oväntade övningar, kul att bolla idéer med andra personer. Intressant att gå runt i området och se "små" saker som sker med odlingar och trädgård, men också Folkets Hus och centrum. Det ger ett ännu större perspektiv på vad hållbarhet kan vara. Kul att höra om Future City Games." Katja Blomdahl, hållbarhetsstrateg. 

"Helheten, som betonade människan och verksamheter i och mellan stadens hus." Niclas Köhler NCC

Så här skrev Niclas om dagen på NCC-bloggen: 

http://byggindustrin.se/blogg/vaga-ge-hallbarhet-ett-storre-personligt-djup-24625

Är din organisation intresserade av att boka en kurs, hör gärna av er!
 

Här presenterar vi oss för varandra.
Här presenterar vi oss för varandra.
Mysfika.
Mysfika.
Deltagarna spelar Future City Game.
Deltagarna spelar Future City Game.
Erik Kropf bygger en permakulturblomma på väggen.
Erik Kropf bygger en permakulturblomma på väggen.
Mat från Butter & Gose i Skarpnäck.
Mat från Butter & Gose i Skarpnäck.
Läs hela inlägget »

Att vi lever i en ohållbar värld kan lätt sammanfattas med en fras: Det allmännas tragedi eller allmänningens dilemma. Uttrycket myntades av biologiprofessorn Garett Hardin 1968 i en artikel där han visar hur allmänningar utarmas eftersom ingen tar ansvar för dem. 

Så behöver det inte vara har Nobelpristagaren Elinor Ostrom kommit fram till, vi kan förvalta gemensamma resurser hållbart om vi gör rätt. 

Det gäller också hållbarhetsarbetet i en stadsdel. För att kunna åstadkomma något krävs det att det finns aktörer där som är motiverade att agera. Det krävs också att nivån för arbetet är den rätta. 

En aktör som kan åstadkomma stor förändring i stadsdelen är bostads- eller fastighetsbolaget som äger många fastigheter där. Potentialen är särskilt stor om de också har kommersiella fastigheter. 

Andra aktörer är lokala företag och föreningar, samt förstås de boende. Även kommunala institutioner och verksamheter kan bidra med mycket. 

En viktig del är därmed att låta dessa aktörer mötas. 

Om det är ett bostads- eller fastighetsbolag som driver projektet så är det viktigt att tänka vilken nivå arbetet ska ske på. Hur många kan vara med i en lådcykelpool för att det ska fungera bra? Energisparåtgärder görs lämpligen i samband med underhåll och då hus för hus. 

 

Läs hela inlägget »

Idag hade vi Hoffice på Bagarmossen Resilience Centre (som jag driver och även sitter och jobbar på). Det är en helt fantastisk metod utvecklad av psykologen och sociala innovatören Christofer Gradin Franzén tillsammans med Johline Lindholm.

Hoffice är ett nätverk där människor träffas hemma hos varandra för att arbeta ihop. Det kan vara frilansare, men också studenter, arbetssökande eller de som jobbar hemifrån ibland. Tänk vad det innebär för stadsdelen eller lokalsamhället att människor möts så! Man lär känna varandra och är i grannskapet istället för att åka någon annanstans. Social hållbarhet kallas det. Alla som arbetar med hållbara stadsdelar ska därför försöka gynna utvecklingen av Hoffice tycker jag. 

Ekologiskt hållbart är det också eftersom utrymmen utnyttjas mer effektivt. 

Men Hoffice är inte bara att arbeta hemma hos varandra, det är en arbetsmetod också där alla arbetar i 45-minuterspass med tio minuters paus. Före varje pass berättar deltagarna vad de ska göra och efteråt vad de har gjort. Och det är fantastiskt för du får koll på vad du gör och även vad de andra gör. På lunchen kan ni dela erfarenheter och tips. Sen märker du också tydligare när du blir ineffektiv och gör sådant du inte tänkt göra. Så det är en klar effektivitshöjare. 

Under pausen brukar det vara en (frivillig) aktivitet. Det kan vara en lek, dans, massage eller meditation. Alla får röra på sig och ofta är det roligt. Så Hofficemetoden går egentligen att använda på kontoret, jag tror att många kontor skulle må mycket bättre om de hade lite Hofficemetod. Sen finns ju risken att folk går hem till varandra och jobbar istället för att gå till kontoret... 

Och jag som hyr ett kontor (med kontorshyresgäster), vill ju förstås att folk ska vara där. Därför kör vi Hoffice på kontoret, en gång i månaden från nu. Med dans!
 

Läs hela inlägget »

Kontakt

E-post: susanna.elfors@sustopia.se
Tel: 070-6865112
Besöksadress: Lillåvägen 61, 128 45 Bagarmossen.

Hållbart såklart! Fastighetsägarens guide till levande och hållbara stadsdelar.

Boken vänder sig till fastighetsägare och andra som vill arbeta hållbar stadsdelsutveckling. Du kan köpa den här.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Länkar

Etiketter