Sustopia logo
I Biskopsgården driver ett gäng grannar en odling som både bidrar med grönsaker och blommor såväl som gemenskap.
I Biskopsgården driver ett gäng grannar en odling som både bidrar med grönsaker och blommor såväl som gemenskap.

Tips till fastighetsägare och byggherrar som vill planera för hållbara odlingar i kvarteret.

Att odla i stan blir alltmer populärt och många byggbolag och fastighetsägare vill ju förstås haka på trenden. Ofta gör de så genom att beställa ett antal kragpallar att ställa upp, men problemet är att det ofta saknas en plan. 

Precis som med elbilar räcker det inte att köpa in några fina teslor (eller andra elbilar) och sen tro att det fungerar om det saknas laddstationer. Elbilar behöver en infrastruktur där det är enkelt och möjligt att ladda överallt, precis som andra bilar behöver de också vägar, parkeringsplatser och så vidare.

Samma saker är det med en odling. Pallkragar, jordsäckar, frön och plantor är långt ifrån tillräckligt. En hållbar odling behöver en infrastruktur och en plan. Annars blir det efter några år bara kvar trasiga kragpallar med slok

Här är några tips att tänka på: 

Jord - en del av infrastrukturen
Odlingar behöver jord och det kan man antingen köpa eller göra själv. Bäst är att göra jorden själv. Det gör man genom att blanda näringsrika organiska material med mer näringsfattiga organiska material. Det näringsrika kan till exempel vara komposterat matavfall och därför är det jättebra om det finns en kompost i kvarteret. En variant är bokashikomposten som alla kan ha hemma. De boende har då ett bokashikit med bokashiströ och en särskild bokashihink där de lägger matavfallet och sedan strör på ströet. 

När bokashin har stått några veckor tas den ut till en jordfabrik (en bänk utomhus) där den får stå till sig innan den blandas med mer näringsfattiga material såsom halm, löv och kvistar. 

Genom att skapa egen jord lokalt får man en bra infrastruktur för odlingen  och därtill får man näringsrik jord av god kvalitet samt slipper transporter och annat krångel. Och dessutom är det roligt att se kretsloppet. 

Vatten och bevattning
För att kunna odla i pallkragar eller andra odlingar med ettåriga växter krävs det vatten. Därför är det viktigt att det finns möjligheter till bevattning. Det kan dels ske på vanligt sätt genom möjlighet att ansluta vattenslangar men också genom att man samlar in regnvatten och använder det till bevattningen. En enkel gammaldags lösning är en vattentunna vid stupröret. 

Utöver själva vattnet kan det vara bra att de boende kan göra ett eget bevattningsschema, det kan ska genom att sätta upp ett schema på en lapp eller också via en digital tjänst. 

Ettåriga eller fleråriga växter
Om det inte funkar med pallkragar eller andra former av odlingar med ettåriga växter går det ju också bra att skapa odlingar med fleråriga växter. Det tar lite tid i början men efter några år sköter de sig själva hyfsat bra. Det sägs också att fleråriga bladgrönsaker till är mer näringsrika än ettåriga dito. Så om ni vill ha vackra ätliga trädgårdar som inte kräver att de boende engagerar sig väldigt mycket är fleråriga växter att rekommendera. I boken Fleråriga växter: Upptäck, odla, njut finns mycket inspiration!

Odlingarnas utforming
Pallkragar har ju trots allt många fördelar, de är små smidiga och kan enkelt flyttas. Och så går det att göra upphöjda bäddar för personer som inte är så bra på att böja sig av olika skäl. 

Men snyggast är nog om man använder sig av naturliga material såsom grenar och stenar och bygger runt odlingsbäddarna. 

Lasagnebäddar och hugelbäddar
Gräva är något som man inte behöver göra när man odlar, undantaget om där finns aggressiva ogräs som kvickrot (dessa kan också övertäckas under en säsong) eller buskar som ska tas bort. Men annars gör man enkelt som så att man bara lägger på kartong direkt på till exempel en gräsmatta och bygger på. 

Det vanligaste är lasagnebädd där man ovanpå kartongen lägger lager av kompost, halm, löv och grenar (och oftast täcker med halm). I en hugelbädd lägger man in en stubbe eller ett dött träd som skapar ett bra mikroklimat i jorden. 

Kunskap 
Detta är några små tips, sen finns det så mycket mer att lära om vilka plantor som passar, försådd och så vidare. Ska man som fastighetsägare (eller byggherre) få till hållbara odlingar behöver man hitta ansvariga som har kunskap. Antingen genom att ha kunniga trädgårdsmästare eller genom att lära upp de boende. Även detta är en del i infrastrukturen. 

Gemenskap
Att odla i grannskapet/kvarteret handlar ju inte bara om att producera grönsaker, även om det är viktigt, det handlar också om gemenskap, trivsel och glädje. Genom att verka tillsammans skapas en gemenskap en trivsel som binder samman människor med varandra. 

Brukaravtal
Ett sätt att hantera stadsodlingar är att använda sig av brukaravtal. Det innebär att fastighetsägaren upprättar ett avtal med någon eller några boende där respektive parts rättigheter och skyldigheter regleras. På det sättet ser man till att odlingen sköts på ett bra och snyggt sätt samtidigt som de boende också tydligt ser att dom har rätt att bruka marken. 

I Majorna i Göteborg driver Leif Strand Kompostbutiken som tar tillvara på boendes matavfall och gör kompost som sedan används i lokala odlingar.
I Majorna i Göteborg driver Leif Strand Kompostbutiken som tar tillvara på boendes matavfall och gör kompost som sedan används i lokala odlingar.
Gemenskapen är viktig. Här görs biokol till odlingarna tillsammans i Bagarmossen
Gemenskapen är viktig. Här görs biokol till odlingarna tillsammans i Bagarmossen
Bygga med lokala material. Här används grenar och löv för att bygga rabatter.
Bygga med lokala material. Här används grenar och löv för att bygga rabatter.
Läs hela inlägget »

Häromdagen blev jag intervjuad av journalisten Petter Beckman som är ansvarig för Mitti:s satsning #ettsthlm. Interjvun handlar om bostadssegregation och jag blev intervjuad för att jag är lokalt aktiv i Bagarmossen och har drivit flera projekt kring lokal hållbarhet och även driver kontorskollektivet Bagarmossen Resilience Centre

Vi behöver blandningen
Det var med viss tvekan jag ställde upp på den intervjun. Jag vet ju att detta är sprängstoff och säger man fel kan det bli mycket laddat. Många väljer därför att inte säga något alls och låtsas som att det regnar. 

Men det går ju inte att förneka att vi som håller på med hållbarhetsprojekten oftast är vit medelklass med universitetsutbildning (fast "vit" stämmer inte riktigt, jag känner många välutbildade rasifierade personer som håller på med hållbarhet).

Att vi inte når ut utanför vår "bubbla" beror dels på bekvämlighet men också på ekonomiska resurser i projekten. Eftersom vi driver våra projekt själva har vi oftast väldigt liten eller ingen finansiering alls. Då är det svårt att jobba med att överbrygga gränser, eftersom det tar tid och tid är pengar. 

Det hade därmed varit helt fantastiskt om bostadsbolagen eller staden hade kunna vara med finansiera våra projekt så att vi skulle ha tid och resurser till att spräcka bubblorna. Tänk om någon läser artikeln och inser det. Istället för att jobba var för sig skulle vi kunna göra saker tillsammans. 

Sen fick jag en otroligt viktig insikt när jag pratade med Petter, nämligen att den blandning vi har i Bagarmossen - även om vi tillhör olika bubblor - är själva förutsättningen för oss som jobbar med att utforska alternativa livsstilar.

Att samexistera
Om Bagarmossen bara skulle bestå av universitetsutbildad medelklass, då skulle lokalhyrorna bli högre, Lilla Bagis skulle ersättas av Wayne's Coffee och stadsdelen skulle förvandlas till en femtiotalsversion av Hammarby Sjöstad. 

Vi behöver blandningen helt enkelt. Det är den som ger Bagarmossen dess speciella dynamik och som gör kreativiteten möjlig. Mångfald är bra, även om det innebär att vi lever i olika bubblor. Men bubblorna är ju genomskinliga i varje fall, till skillnad från i andra stadsdelar där man inte ens ser varandra. Vi står på samma torg fast på olika platser. Lite som Chinatown och de ortodoxa judarna i New York kan samexistera med det västerländska livet. 

Stadsplaneringens heliga graal
Men som det så ofta är, förändras ju detta. Det kallas för gentrifiering och verkar tyvärr vara en oundviklig utveckling. Jag önskar så att vi kunde stoppa nu och behålla balansen som nu finns. Den som skulle lyckas med det skulle hitta stadsplaneringens heliga graal.

Sluta känna skam
En gång hade vi en skördefest på Bagarmossen Resilience Centre och då kom en mamma som hade invandrat från Mellanöstern och bara bott en kort tid i Sverige. Hon hade hittat festen på Facebook och tog steget och kom till oss tillsammans med sin son i tioårsåldern. Det var mycket modigt. 

Samtidigt minns jag att vi skämdes på något konstigt sätt. Vi skämdes över att vi var vit medelklass och framför allt för att vi drack vin. Inte för att hon klagade utan för att vi tänkte att hon kanske tog illa upp för att vi konsumerade alkohol, vilket ju var helt befängt (vi var ju inte alls fulla eller så).  Och skäms man är det ju enklare att vara i sin egen bubbla och låtsas som att det regnar.

Skam och mod är ju varandras motsatser. Om jag inte skäms över den jag är kan jag också bli modig och först då är det möjligt att spräcka bubblan. Och skammen är som trollen, när vi talar om den spricker den i solen. 
 

Läs hela inlägget »

Idag besökte sonen och jag Snösätra och Rågsved i södra Stockholm och hade många fina upplevelser. Jag har länge tänkt åka dit men det har inte blivit av. 

Högdalen - levande centrum
Först åkte vi till Högdalen där vi åt lunchbuffé i en asiatisk restaurang. Högdalen centrum är verkligen ett myllrande centrum. Här finns gott om butiker och restauranger och många kommer dit för att shoppa och umgås. Förortscentrum behöver inte alls vara döda!

Kulturhuset Cyklopen
Sedan gick vi förbi kulturhuset Cyklopen där det också var full aktivitet med människor som bar mat någonstans. 
 

"Cyklopen är ett självförvaltat och frihetligt kulturhus i Högdalen för folkbildning, musik, scen-, litterär- och ljudkonst, hantverk, odling, självorganisering och gemenskap. Husets verksamhet syftar bland annat mot att fungera som ett stöd i vardagen men samtidigt påminna om att vardagen skulle kunna se helt annorlunda ut."

Snösätra industriområde och graffitiväggar
Därifrån vandrade vi vidare via ett idylliskt koloniområde till målet för vår utflykt, Snösätra industriområde. Sedan flera år tillbaka är industriverksamheten i princip över här, istället används de fasader som är kvar för graffittimålningar. Då och arrangeras också rejvfester och många gånger har politiker och tjänstemän velat riva området. Detta är särskilt aktuellt nu eftersom det ska upprättas naturreservat där. Det finns också planer på att skapa en kulturplats och då kunna spara delar av området. 

Och det gamla industriområdet är sannerligen en spännande plats, full av graffittimålningar, många av dem mycket vackra. Och det är inte bara en skådeplats, när vi är där myllrar det av liv. Massor av graffittimålare är på plats och skapar, musik hörs överallt och lukten av färg är påtaglig. 

Skatepark och femtiotalsarkitektur
I närheten av industriområdet finns också en skatepark och vackra naturområden samt resterna av en bosättning, troligen tiggare som har haft sina bostäder där. 

På vägen hem väljer vi att gå till Rågsved och ta tunnelbanan därifrån. Och jag gillar den platsen. Torget är runt och ombonat, omgivet av tidstypisk arkitektur från 1950-talet. Här finns många höghus men också parker och natur. Rågsved är en väldig renodlad 50-talsförort. 

Sammanfattningsvis är detta ett mycket spännande område och jag funderar på att inkludera detta i mina stadsvandringar, här finns så mycket att se och uppleva. 

Läs hela inlägget »

Hur kan vi skapa resiliens, i coronatider och vid andra kriser? Här kommer några funderingar från Bagarmossen Resilience Centre, en mötesplats för hållbarhet och resiliens och en arbetsplatshubb, som har blivit en fristad i coronatider. Kanske är tiden mogen för att skapa liknande center i andra stadsdelar?

Från projekt till process
För 4,5 år sedan arbetade jag som konsult i ett stadsdelsutvecklingsprojekt i Bagarmossen i södra Stockholm där jag också bor. Projektet var på väg att avslutas och jag ville fortsätta, göra något som var mer än ett projekt, snarare en process. Och jag ville att det skulle bidra till lokal utveckling och resiliens. 

Lokal i gatuplanet
Därför frågade jag bostadsbolaget som drev stadsdelsprojektet om jag kunde få hyra en lokal. Det fick jag. En fin lokal i gatuplanet med gräsmatta och några buskar utanför. Här skulle det gå att göra en trädgård tänkte jag. 

Något nervös började jag efterlysa entreprenörer som arbetar med hållbarhet och som ville ha en kontorsplats. Tanken var att vi skulle bilda en nod för hållbarhet och resiliens i Bagarmossen och det hela fick namnet Bagarmossen Resilience Centre, dock helt utan koppling till Stockholm Resilience Centre. 

Arbetsplats med ätlig trädgård
Ganska snart kom det tack och lov folk och tack vare dem kunde visionen bli verklighet. Till hösten gjorde vi en ätlig permakulturträdgård tillsammans med boende i området. En trädgård som ger många glädje i närområdet. 

Nu har det alltså gått fyra och ett halvt år sedan starten. Under dessa år har vi ordnat odlingskurser, skördefester, julfester och mycket mycket mer. Sammanlagt har runt 20 personer varit hyresgäster hos oss under åren. Vi är tre kvar från starten och idag har vi en ekonomisk förening som driver verksamheten. Det är inget som ger pengar men det är roligt och krävande på samma gång. Framför allt är det väldigt lärorikt att göra något tillsammans med andra som är något mer än jobb, en slags vardagsgemenskap. 

Blomstring under coronatiden
I början var vi bara egenföretagare men på den senaste tiden har det hänt något nytt, vi har numer tre hyresgäster som inte är egenföretagare utan arbetar som forskare, tjänsteman respektive kommunikatör. I synnerhet i dessa coronatider sitter de hellre i ett lokalt kontorskollektiv än ensamma hemma. Så för oss har inte coronan lett till undergång, snarare till blomstring! Idag är vi åtta personer som arbetar här dagligen. 

Resiliens på många plan
Därför känns det som om vårt lilla center faktiskt har uppfyllt sitt syfte, att bidra till ökad resiliens. Den här typen av lokala arbetshubbar kanske också kan vara något att utveckla på andra platser. Tänk om fler får jobba lokalt och slipper tära på vägar och kollektivtrafik och samtidigt kunna bidra till ett tryggt och resilient lokalsamhälle. 

Även för mig personligen har vårt center bidragit. Att när man står inför en personlig kris kunna gå några hundra meter till en arbetsplats där det finns människor man tycker om, det är resiliens på det personliga planet, en välsignelse. 
 

Läs hela inlägget »

Mycket har hänt sedan jag skrev ett blogginlägg här sist. Först och främst har jag skrivit ett bokmanus om hållbar stadsdelsutveckling för fastighetsägaren. Manuset skickade jag till mitt förlag, Svensk Byggtjänst före sommaren och nu ska texten gås igenom, bilder och layout fixas med mera. Jag räknar med att boken är färdig i november eller december så då blir det lanseringsfest, mycket spännande! Det känns roligt att kunna berätta för världen hur bra det kan bli med hållbar stadsdelsutveckling och att kunna utveckla de tankar jag har samlat på mig under årens lopp. Boken finansieras för övrigt av Riksbyggens stipendium Den goda staden. 

Utöver boken har jag ägnat mycket tid åt att jobba på KTH med två pilotstudier där vi har testat det lokala digitala nätverket LocalLife, under våren har jag hållit i två testpilotgrupper med vardera 10 personer, en i Bagarmossen och en i Norra Djurgårdsstaden. Det har varit ett spännande och mycket lärorikt experiment. Jag kommer nu att skriva en rapport om detta som jag hoppas kan bidra till kunskapen om hur digitalisering och sociala medier kan bidra till hållbar stadsutveckling. Rapporten blir klar i oktober någon gång. På bilden ovan ser ni förresten några av testpiloterna i Bagarmossen som kallar sig för "Pollinatörerna" och brinner för att öka den biologiska mångfalden. På bilden är de med på Hållbarhetsforum i Bagis och informerar boende samt låter dem provsmaka olika sorters honung. 

Jag har även jobbat med Gubbängen under våren och arrangerat en mycket trevlig och inspirerande workshop med 40 gubbängsbor samt skrivit ett förslag till Familjebostäder om hur de skulle kunna utveckla Gubbängen centrum. Förhoppningsvis något jag får jobba vidare med i höst!

Utöver lite stadsvandringar har jag också börjat fundera alltmer på att göra något av FB-gruppen Tågsemester som jag driver. Den har nu nästan 24 000 medlemmar och är mycket aktiv. Målet är att göra en tågsemestermässa, och så blir det en bok: Tågsemester. Fast detta har inte riktigt med hållbar stadsdelsutveckling att göra förstås, men hållbarhet!

Läs hela inlägget »

"Plötsligt under en temadag om hållbar stadsdelsutveckling fick jag nya perspektiv. Det var en av de där värdefulla och upplyftande stunderna när jag kände att min världsbild förändrades."

Niclas Köhler, hållbarhetskommunikatör på NCC

Pilotkurs i hållbar stadsdelsutveckling
Den 10 februari var det premiär för Sustopias kurs i hållbar stadsdelsutveckling, eller temadag som jag valde att kalla den för. Målet med denna pilot var att testa konceptet för framtiden. Sex deltagare hade anmält sig:

Niclas Köhler, hållbarhetskommunikatör på NCC, Jonas Roupé, strategisk rådgivare Ragn-Sells, Liselotte Norén, grundare av Refo, Katja Blomdahl, hållbarhetsstrateg inom fastighet, Alexander Peck, konstnär och egenföretagare, Stella d'Ailly konstnär som driver Mossutställningar. 

Dagen började med fika och därefter en presentation av deltagarna, som gjordes i form av en spännande övning. 

Sedan inledde jag, Susanna, dagen med att berätta om Bagarmossen Resilience Centre och sedan prata om vad hållbar stadsdelsutveckling är för något. 

Future City Game och permakultur
Därefter berättade Andreas Sidkvist från Bagarmossen Resilience Centre om den kreativa idéverkstaden Future City Game och deltagarna fick spela. Sedan berättade Erik Kropf, också från Bagarmossen Resilience Centre om permakultur och sedan blev det lunch från en lokal restaurang. 

Stadsvandring och övning
Efter lunch vandrade vi runt i Bagarmossen och tittade på skogsträdgården, den japanska trädgården samt besökte olika verksamheter såsom Folkets Hus och Bagarmossens Kyrka. 

I slutet fick deltagarna ge förslag på "hållbarhet för en dag" i Bagis och de kom med spännande förslag till exempel om att bygga ett litet hus i trä i centrum för att visa på möjligheterna med träbyggande, att ha en dag med trolleri för att magi kan få oss att förändra synen på världen med mera. 

Åsikter om temadagen
Vad var bra med dagen? Så här säger deltagarna:

"Allt :-) 1) Kombinationen av olika områden och att omväxlande vandra, lyssna och testa. 2) kunskapsdjupet + kunskapsbredden hos dig som vägvisare under dagen." Jonas Roupé, Ragn-Sells

"Vandringen. Mycket intressant sätt att göra en föreläsning", Alexander Peck, konstnär. 

"Positiv energi, lite oväntade övningar, kul att bolla idéer med andra personer. Intressant att gå runt i området och se "små" saker som sker med odlingar och trädgård, men också Folkets Hus och centrum. Det ger ett ännu större perspektiv på vad hållbarhet kan vara. Kul att höra om Future City Games." Katja Blomdahl, hållbarhetsstrateg. 

"Helheten, som betonade människan och verksamheter i och mellan stadens hus." Niclas Köhler NCC

Så här skrev Niclas om dagen på NCC-bloggen: 

http://byggindustrin.se/blogg/vaga-ge-hallbarhet-ett-storre-personligt-djup-24625

Är din organisation intresserade av att boka en kurs, hör gärna av er!
 

Här presenterar vi oss för varandra.
Här presenterar vi oss för varandra.
Mysfika.
Mysfika.
Deltagarna spelar Future City Game.
Deltagarna spelar Future City Game.
Erik Kropf bygger en permakulturblomma på väggen.
Erik Kropf bygger en permakulturblomma på väggen.
Mat från Butter & Gose i Skarpnäck.
Mat från Butter & Gose i Skarpnäck.
Läs hela inlägget »

Att vi lever i en ohållbar värld kan lätt sammanfattas med en fras: Det allmännas tragedi eller allmänningens dilemma. Uttrycket myntades av biologiprofessorn Garett Hardin 1968 i en artikel där han visar hur allmänningar utarmas eftersom ingen tar ansvar för dem. 

Så behöver det inte vara har Nobelpristagaren Elinor Ostrom kommit fram till, vi kan förvalta gemensamma resurser hållbart om vi gör rätt. 

Det gäller också hållbarhetsarbetet i en stadsdel. För att kunna åstadkomma något krävs det att det finns aktörer där som är motiverade att agera. Det krävs också att nivån för arbetet är den rätta. 

En aktör som kan åstadkomma stor förändring i stadsdelen är bostads- eller fastighetsbolaget som äger många fastigheter där. Potentialen är särskilt stor om de också har kommersiella fastigheter. 

Andra aktörer är lokala företag och föreningar, samt förstås de boende. Även kommunala institutioner och verksamheter kan bidra med mycket. 

En viktig del är därmed att låta dessa aktörer mötas. 

Om det är ett bostads- eller fastighetsbolag som driver projektet så är det viktigt att tänka vilken nivå arbetet ska ske på. Hur många kan vara med i en lådcykelpool för att det ska fungera bra? Energisparåtgärder görs lämpligen i samband med underhåll och då hus för hus. 

 

Läs hela inlägget »

Idag hade vi Hoffice på Bagarmossen Resilience Centre (som jag driver och även sitter och jobbar på). Det är en helt fantastisk metod utvecklad av psykologen och sociala innovatören Christofer Gradin Franzén tillsammans med Johline Lindholm.

Hoffice är ett nätverk där människor träffas hemma hos varandra för att arbeta ihop. Det kan vara frilansare, men också studenter, arbetssökande eller de som jobbar hemifrån ibland. Tänk vad det innebär för stadsdelen eller lokalsamhället att människor möts så! Man lär känna varandra och är i grannskapet istället för att åka någon annanstans. Social hållbarhet kallas det. Alla som arbetar med hållbara stadsdelar ska därför försöka gynna utvecklingen av Hoffice tycker jag. 

Ekologiskt hållbart är det också eftersom utrymmen utnyttjas mer effektivt. 

Men Hoffice är inte bara att arbeta hemma hos varandra, det är en arbetsmetod också där alla arbetar i 45-minuterspass med tio minuters paus. Före varje pass berättar deltagarna vad de ska göra och efteråt vad de har gjort. Och det är fantastiskt för du får koll på vad du gör och även vad de andra gör. På lunchen kan ni dela erfarenheter och tips. Sen märker du också tydligare när du blir ineffektiv och gör sådant du inte tänkt göra. Så det är en klar effektivitshöjare. 

Under pausen brukar det vara en (frivillig) aktivitet. Det kan vara en lek, dans, massage eller meditation. Alla får röra på sig och ofta är det roligt. Så Hofficemetoden går egentligen att använda på kontoret, jag tror att många kontor skulle må mycket bättre om de hade lite Hofficemetod. Sen finns ju risken att folk går hem till varandra och jobbar istället för att gå till kontoret... 

Och jag som hyr ett kontor (med kontorshyresgäster), vill ju förstås att folk ska vara där. Därför kör vi Hoffice på kontoret, en gång i månaden från nu. Med dans!
 

Läs hela inlägget »

Jag vill tillsammans med andra skapa ett centrum för hållbarhet, omställning och resiliens i södra Stockholm. Det ska vara en fysisk plats med odlingar, utställningar och lokaler för kurser och utbildningar. Platsen är vacker och inbjudande och här finns de allra bästa lösningarna för resilienta städer att beskåda såsom permakulturodlingar, växthus med passivhusteknik, aquaponics med mera. Här finns ett växthuskontor som är Living Building Challenge-certifierat (den allra bästa certifieringen). Här lär sig yrkesverksamma samhällsbyggare hur de på ett handfast sätt ska hantera de utmaningar vi står inför såsom klimathot, oljebrist, förstörda jordar, social oro och förstörelse av ekosystem, dvs social-ekologiska utmaningarna. Hit kommer också dagligen studenter och skolbarn för att ta del av våra pedagogiska permakulturträdgårdar.
 
Jag vill bidra till att öka kunskapen hos i första hand arkitekter, fastighetsbransch och byggbransch om de utmaningar som nämns ovan och på ett inspirerande sätt visa hur de kan bygga och förvalta bebyggelsen mer hållbart och resilient (resiliens =förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar). I vårt centrum ska vi samla människor som kan detta och därmed bli länken som knyter samman kunskapen om hållbarhet och resiliens i framkant med själva branschen.
 
När jag har uppnått detta kan jag slå mig till ro, ty detta är något som jag har strävat efter hela mitt liv. Jag vill helt enkelt ha gjort detta innan jag dör. Jag vill också att detta centrum ska leva kvar och fortsätta sprida kunskap efter min död. Min förhoppning är att det ska vara en del av de rörelser som gör att vi människor kan leva kvar på denna planet även i framtiden.
 
Själv vill jag då sitta där i växthuset under fikonträden och prata med barnen som leker samt skriva kloka böcker.

Så var det sagt :-)
 

Läs hela inlägget »
Vid Ekobyn. Foto: Andreas Sidkvist
Vid Ekobyn. Foto: Andreas Sidkvist

Ekobyn understenshöjden

Vi i hållbarhetsgruppen på ÅWL Arkitekter fick en heldag där Susanna ordnade lokala guider i två ekoboendeprojekt vi var intresserade av, Understenshöjden och Geberskollektivet. Hon guidade dessutom själv till olika lokala projekt som drivs genom BRC och gav en lunchföreläsning om verksamheten som bedrivs där.
 
Susannas stora lokalkännedom och kontakt med kunniga personer gav oss en god inblick i de två hållbara ekoboendeprojekt vi tittade på, och särskilt intressant var det att se hur de två projekten utvecklats över tid.
 
Vi fick under dagen utökad förståelse för begreppet social hållbarhet i en lokal kontext och vi tar till oss att det som arkitekt/byggemenskap är värt att kämpa för hållbara miljölösningar i byggprojekt, där vi nu sett att det finns lyckade exempel.
 

/Jessica Dits, Hållbarhetsgruppen ÅWL Arkitekter


Den 25 november arrangerade jag en heldag med stadsvandring och studiebesök för ÅWL Arkitekters hållbarhetsgrupp. Huvudtemat var ekoboenden fast med besök på Bagarmossens Resilienscenter. Medföljande på hela turen var min kollega Andreas Sidkvist som också jobbar med hållbar stadsutveckling och här även har fotograferat. 

Vi började tidigt på morgonen i Ekobyn Understenshöjden där grundaren Mia Torpe mötte upp och berättade om den långa processen att bygga en ekoby, och om vad som lyckats bra och mindre bra. Eftersom Mias son fortfarande bor i hennes hus fick vi också komma in och titta, en härlig upplevelse!

Sedan gick vi via Nackareservatet och Byälvsvägen till Bagis. Där tittade på på lokala odlingsprojekt såsom Sagojord och Skogsträdgården. I Bagarmossen centrum berättade jag lite om arbetet där med lokal utveckling i projektet Bagarmossen Smartup. 

Vid Skogsträdgården. Foto: Andreas Sidkvist.

Sedan blev det lunch på Bagarmossens Resilienscenter där jag arbetar tillsammans med nio andra gröna entreprenörer. Lokala företaget Ahimsa Yoga hade gjort en fantastisk lunch med rawfoodtårta till. 

På plats från BRC, var utöver Andreas Sidkvist även Frida Arnqvist Engström, gerillaslöjdsexpert. Även Måns Andersson Torp, som driver det lokala företaget Enskede Lådcyklar medverkade.

ÅWL fick veta mer om BRC innan det var dags att gå vidare och ta en buss mot Orhem och Gebers ekokollektiv. På vägen dit kollade vi in lite lokal gerillaslöjd.

Så kom vi till Orhem där vi fick träffa Lennart Fernström som var med och grundade Gebers ekokollektiv. Kollektivet ligger i ett före detta konvalescenthem och man har försökt återvinna så mycket som möjligt, vilket har resulterat i spännande och personliga lägenheter.

Efter det var vandringen slut och vi var alla lite mer kunniga om hur det kan vara att skapa alternativa boenden och om lokal utveckling. 

Vill din organisation också boka en heldag,hör gärna av er!
 

Och slutligen stort tack till ÅWL för den fina boken som kom med posten och för kortet!


De flesta bilder är tagna av Andreas Sidkvist, filmerna likaså.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nyheter

Kontakt

E-post: susanna.elfors@sustopia.se
Tel: 070-6865112
Besöksadress: Lillåvägen 61, 128 45 Bagarmossen.

Hållbart såklart! Fastighetsägarens guide till levande och hållbara stadsdelar.

Boken vänder sig till fastighetsägare och andra som vill arbeta hållbar stadsdelsutveckling. Du kan köpa den här.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Länkar

Etiketter