Att välja nivåer för hållbarhetsarbetet

Att vi lever i en ohållbar värld kan lätt sammanfattas med en fras: Det allmännas tragedi eller allmänningens dilemma. Uttrycket myntades av biologiprofessorn Garett Hardin 1968 i en artikel där han visar hur allmänningar utarmas eftersom ingen tar ansvar för dem. 

Så behöver det inte vara har Nobelpristagaren Elinor Ostrom kommit fram till, vi kan förvalta gemensamma resurser hållbart om vi gör rätt. 

Det gäller också hållbarhetsarbetet i en stadsdel. För att kunna åstadkomma något krävs det att det finns aktörer där som är motiverade att agera. Det krävs också att nivån för arbetet är den rätta. 

En aktör som kan åstadkomma stor förändring i stadsdelen är bostads- eller fastighetsbolaget som äger många fastigheter där. Potentialen är särskilt stor om de också har kommersiella fastigheter. 

Andra aktörer är lokala företag och föreningar, samt förstås de boende. Även kommunala institutioner och verksamheter kan bidra med mycket. 

En viktig del är därmed att låta dessa aktörer mötas. 

Om det är ett bostads- eller fastighetsbolag som driver projektet så är det viktigt att tänka vilken nivå arbetet ska ske på. Hur många kan vara med i en lådcykelpool för att det ska fungera bra? Energisparåtgärder görs lämpligen i samband med underhåll och då hus för hus. 

 

Kommentera gärna: