Sustopia logo

Bagarmossen Resilience Centre Fyra år senare - Det blev Resilient, inte minst i coronatider

Hur kan vi skapa resiliens, i coronatider och vid andra kriser? Här kommer några funderingar från Bagarmossen Resilience Centre, en mötesplats för hållbarhet och resiliens och en arbetsplatshubb, som har blivit en fristad i coronatider. Kanske är tiden mogen för att skapa liknande center i andra stadsdelar?

Från projekt till process
För 4,5 år sedan arbetade jag som konsult i ett stadsdelsutvecklingsprojekt i Bagarmossen i södra Stockholm där jag också bor. Projektet var på väg att avslutas och jag ville fortsätta, göra något som var mer än ett projekt, snarare en process. Och jag ville att det skulle bidra till lokal utveckling och resiliens. 

Lokal i gatuplanet
Därför frågade jag bostadsbolaget som drev stadsdelsprojektet om jag kunde få hyra en lokal. Det fick jag. En fin lokal i gatuplanet med gräsmatta och några buskar utanför. Här skulle det gå att göra en trädgård tänkte jag. 

Något nervös började jag efterlysa entreprenörer som arbetar med hållbarhet och som ville ha en kontorsplats. Tanken var att vi skulle bilda en nod för hållbarhet och resiliens i Bagarmossen och det hela fick namnet Bagarmossen Resilience Centre, dock helt utan koppling till Stockholm Resilience Centre. 

Arbetsplats med ätlig trädgård
Ganska snart kom det tack och lov folk och tack vare dem kunde visionen bli verklighet. Till hösten gjorde vi en ätlig permakulturträdgård tillsammans med boende i området. En trädgård som ger många glädje i närområdet. 

Nu har det alltså gått fyra och ett halvt år sedan starten. Under dessa år har vi ordnat odlingskurser, skördefester, julfester och mycket mycket mer. Sammanlagt har runt 20 personer varit hyresgäster hos oss under åren. Vi är tre kvar från starten och idag har vi en ekonomisk förening som driver verksamheten. Det är inget som ger pengar men det är roligt och krävande på samma gång. Framför allt är det väldigt lärorikt att göra något tillsammans med andra som är något mer än jobb, en slags vardagsgemenskap. 

Blomstring under coronatiden
I början var vi egenföretagare men på den senaste tiden har det hänt något nytt, vi har numer tre hyresgäster som inte är egenföretagare utan arbetar som forskare, tjänsteman respektive kommunikatör. I synnerhet i dessa coronatider sitter de hellre i ett lokalt kontorskollektiv än ensamma hemma. Så för oss har inte coronan lett till undergång, snarare till blomstring! Idag är vi åtta personer som arbetar här dagligen. 

Resiliens på många plan
Därför känns det som om vårt lilla center faktiskt har uppfyllt sitt syfte, att bidra till ökad resiliens. Den här typen av lokala arbetshubbar kanske också kan vara något att utveckla på andra platser. Tänk om fler får jobba lokalt och slipper tära på vägar och kollektivtrafik och samtidigt kunna bidra till ett tryggt och resilient lokalsamhälle. 

Även för mig personligen har vårt center bidragit. Att när man står inför en personlig kris kunna gå några hundra meter till en arbetsplats där det finns människor man tycker om, det är resiliens på det personliga planet, en välsignelse. 
 

Kommentera gärna: